Jag pratade precis med mormor i telefon, och hon var så glad att vi skulle komma upp allihop till Tranås i påsk, och fira där som alltid. Det var helt hemskt att höra att hon blev helt tyst när jag sa att det inte var 100 att jag skulle med, eftersom jag kanske skulle ut... Jag är ju faktiskt alltid ute på nåt festligt, eller alltid någon utgång på G eller avklarad när jag pratar med mormor.. Och vi ska ut på skärtorsdagen.. Så säger mormor "Jag kanske inte ens lever nästa gång vi ska ses?"

Klump.

Så ni får klara er utan mig på påskafton. Mormor, here I come!