Hej hopp! Jag kom hem sprudlande glad efter ett boxningspass med jobbet! Kändes som om jag (nästan) för första ggn var en i gänget.. Å jag gav allt på boxningen! Kunde knappt lyfta armarna å schamponera håret - yeah yo know that feeling.. Men jag var på topphumör trots att jag kommer va ensam ikväll då Thomas ska till sin bror..

Men tji, Thomas kom hem, snorig å trött å seg å ska stanna hemma ikväll. Härligt, tänkte jag! Efter att ha diskuterat lite saker så var det väl hans tur att ge sitt perspektiv på saken. Vet ni vad han säger?"- Jag är så förbannad på dig just nu att jag inte ens kan prata". Åsså gick han. Smällde i dörrar å allt som han rörde..

WHOOOOT? Va hände här? Fattar nada, sitter å fnissar försiktigt för mig själv just för att jag blev så chockad.. Så där rök mitt glada humör. Hoppsan, här kom han å satte sig i soffan iaf. Inte ett ljud.

Livet är inte alltid en dans på rosor om ni tror det. Fortsättning följer....