nut shell





Ja, vad ska man säga. Jag förvånar inte mig själv längre när de blir såhär. När fan ska man lära sig?

Fredagen började med skola. Sen träffade jag Tommen i stan för en ljuvlig sushi. Sjukt god! Sen en kaffe på det innan jag cyklade hem en kort stund. Sen tillbaka in till stan och T för att gå på bio och se Flickan som lekte med elden. Den var bra!



Efter det var klockan 20:30, jag cyklade som med tänt blåljus hem ännu en gång; av med smink, på med nytt smink, rufsade till håret lite, klädde på mig och tog fram vinet. Sen traskade jag 5 meter uppåt till Sannes och Sofies place, där även Sofies storasyster Åsa var. Där blev det nagellacksmålning och vin och dans innan vi skulle cykla till stan. Men saker stod inte rätt till med alla, så det blev Sanne och jag som nådde Mårtenssons Superfredag (Suparfredag) först. Instämpling, vingömning, bortgörning inför en kille som tydligen var tvillingbror till den jag trodde det var. Resten av kvällen minns jag inte mycket av.

Kl 3:10 ligger jag på asfalten utanför stackars T's hus. Kastar sten på hans fönster men han hör inte. Lyckligtvis (för mig, inte för honom) så kommer det en tjej som ska in i samma trappuppgång, så jag smyger med in och bankar på hans dörr. Där står han sedan yrvaken o gnuggar sig i ögonen. Jag kände mig så hemsk! Inte just då kanske, men nu gör jag. Men han släppte i alla fall in mig, hade han något val? Knappt.

När jag vaknade morgonen efter mindes jag inte hur jag kom dit, och inte heller kunde jag förstå hur jag kunde må så jävla bra. Inte heller varför halva klänningen låg i väskan, och andra halvan satt på mig. Jag lånade duschen, käkade frukost och stannade till kl 4 på eftermiddagen, då jag började må lite konstigt. Benen bar inte riktigt lika bra som de skulle, så jag tyckte det verkade rimligt att jag försökte ta mig hem. En jävla tur. En halvtimme efter låg jag totalt utslagen på hallgolvet hemma, 10 minuter senare spydde jag, och från kl 17:00 igårkväll till kl 9:00 imorse reste jag mig inte från sängen.

Man får vad man förhjänar förr eller senare. Nu har jag iaf fått i mig en skål gröt, och tyvärr ska denna dag ägnas på heltid åt kemi, vilket hela helgen egentligen var ämnad för.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras icke, lovar!)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback