Sådärja! Dagen är kommen! Dagen då jag ska sitta och gråta av lycka för att jag har klarat av den första kemi-tentan. (AV FEM JÄVLAR men ändå).

Ändå sitter jag här nu, helt tom. Känner ingenting. Jo, men ingen glädje. Bara mättnad och ovisshet.  Jag kan ha klarat den... Jag kan lika gärna ha klarat den som inte,  fiftyfifty liksom. Det är bara att hoppas! I need a miracle!

Jag satt iaf tiden ut, från 9-13. Fast kl 12 kollade jag på klockan och blev så stressad att jag inte kunde koncentrera mig den resterande timmen. Som tur var var det knappast bara mig det gick dåligt för.

Efteråt åkte jag, Angela och Anna in till stan och åt lunch samt tröstshoppade.  Nu är jag hemma igen, blev ingen träning idag, ska bada och bara gör ABSOLUTA NOLLPUNKTEN (= ingenting), idag.

Sen börjar kemilektionerna imorgon igen, med den andra läraren på den här kursen, och han är jäääävligt illa.


Tur att man har såna fina vänner som upplever samma sak som en själv :)