Jaha. Då fick man känna på ett slag av depression en fredagkväll som denna.
Jag har suttit och pluggat hela jävla kvällen, (när jag inte suttit och snokat på Facebook och blivit sur för att de än en gång ändrar utseende som tar 3 veckor att förstå).

Klockan är alltså 00:12 en fredagkväll/natt. Och jag sitter och pluggar. Lilli, Elvira och Sofia festar hos Jonne och Johan. Blir säkert askalas som vanligt, fast Sofia skulle ha en vit helg så var hon full redan när hon ringde för 3 timmar sedan.
Moa festar med sin pojkvän. Johanna myser med Marcus. Isa myser säkert också med en Marcus. Anne och Emma partar (fick jag välja nån att parta med ikväll så skulle det vara er! :D). Robin är inne på MSN.

Och Emelie är inne på MSN. Och verkar inte heller ha så kul. Skulle jag välja en person som skulle komma hit nu, så skulle det vara Emelie.. Vi hade typ inte gjort nåt vettigt. Bara suttit och snackat skit. Och sen blir vi som ett lesbiskt par som bara sitter och berättar hur mycket vi tycker om varandra, och argumenterar för det som fan och kommer på en massa anledningar. Precis som om man inte får sitta där och bara älska sin kompis, utan att behöva argumentera för det? Men det känns ju lite mer äkta då, det är ju bara för att övertyga den andre om att man verkligen gör det, och har massa anledningar att göra det :)
 Så skulle vi sitta och dricka te i soffan och skratta åt att alla trodde att vi var lesbiska förr. Fast hela vårt gång strålade väl lite lesbisitet utåt tror jag, men det var bara kul, vi gjorde ju inget för att avvärja det direkt, snarare tvärtom
Sen när vi hade suttit och än en gång insett att vi har extremt samma syn på livet och vänner och annat, så skulle vi inse att klockan var mycket och vi borde lägga oss. Sen skulle vi borsta tänderna och jag skulle skvätta tandkräm från tandborsten på henne eller nåt. Och hon skulle tycka det var äckligt men inte säga nåt, utan bara skratta. Sen skulle jag skicka in henne i andra rummet och säga godnatt. Men sen hade jag ändå smugit in och lagt mig bredvid. Bara en stund. En stund som skulle blivit till 3 timmar, innan vi båda avslutat med "asså sånthär hade jag aldrig kunnat göra med nån annan!" Och sen skulle vi ta farväl.
Fram till morgonen i alla fall. Morgonen, som bara kan börja bra eftersom vi hade suttit och klagat på negativa människor och pratat om att om man bara ser dagen positivt från början så blir det bra! Man kan bestämma sig för att ha en dålig dag, eller så kan man bestämma sig för att ha en bra. Sen hade vi varit tysta en stund. Sen hade vi kommit med lite undantag "....fast vissa dagar går det ju bara inte att vara glad", osså skulle vi skratta för att vi är så löjligt eniga, fåniga och klagar på andra och sen erkänner att det faktiskt är svårt ibland.

Såna vänner växer sannerligen inte på träd! Jag har 4 sådana vänner. Punkt slut. Sen har jag ett par 3 st som verkligen är på gränsen. Sen har jag massa fler på olika nivåer, och det känns faktiskt riktigt bra, för de 4 jag har närmst vet jag att jag aldrig kommer kunna bli av med.. Och när jag säger, som jag ofta säger, att FAMILJEN betyder mest mest mest mest mest i mitt liv (vilket de gör!), så räknar jag in er 4 dit också!

Haha. Här satt jag o skulle skriva ett deprimerat inlägg. Men så blev jag glad istället :)

Jag var mest deprimerad inne p.g.a. plugget tror jag. Samt lite kärleksbekymmer såklart, att han är "Inte vid datorn" måste automatiskt betyda att han sätter på nån brud just nu. Positiv som jag är. Men herregud liksom, SKIT I MÄNSKAN säger jag! Ibland blir man så sur på sig själv för att man är så trög. Typ nu. Imorgon när jag läser detta så kommer jag tänka "vadå, skita i... nenenennee..". Ja, men herre gud. En dag växer man upp.